Arkiv för kategorin Tankar

KÄMPA KÄMPA KÄMPA?!

28 maj - 20:09

KÄMPA Gustaf-1 Ni som följer mig på instagram vet att jag ofta använder KÄMPA på mina stories. Jag gillar att kämpa. Kämpa skapar karaktär och uthållighet. På wikipedia står det när man slår Kämpa följande: ”utöva en kamp, strida, slåss”. Skulle vilja påstå att det är precis så. Den mentala matchen jag ofta går med mig själv kan ibland upplevas som att strida eller utöva en kamp. Jag vinner nästan alltid, på ett eller annat vis (såklart) men ibland blir den där kampen så lång, och utdragen att jag ibland glömmer varför jag kämpar. Svaret på den frågan är såklart för att nå mina mål och det jag vill med mitt liv. Problemet är jag (som ni säkert också vet) är fatalt värdelös på att fira när jag når mina mål för då har jag redan satt nästa mål och tankegången går ungefär såhär:
”Bra nu har vi nått det målet, men nästa mål är ju det som faktiskt spelar roll, så fortsätt på samma banan som gjort innan så kommer du nå det målet också”

I praktiken är det såhär mina interna dialoger går men det blir ibland bara så tomt för mig. Om jag aldrig tillåter mig att fira eller faktiskt nå mina mål , för så kan det också vara att jag själv nästan förminskar det vi/jag gjort så att det inte riktigt ska räknas som ett mål utan snarare ett delmål, och på så vis hålla mig själv hungrig för att fortsätta kämpa, så blir det lätt att jag urvattnar mig själv på ork och inre driv. Efter föregående års gedigna kämpande, för förra året (2018) var verkligen ett sådant år, så har jag helt enkelt bestämt mig för att jag ska bocka av en sak på min bucketlist för att ge mig själv lite jävla CRED och beröm!
Mer om både vad jag skall göra samt 2018 kommer längre fram.

Förresten, om du läser det här är du en trogen jä*la kämpe med tanke på hur länge sedan det var jag skrev något här (hahah), så om du läser detta, unna dig själv något du verkligen vill ha, för det ska jag.
Cliffhanger’n out
/G

ÄNT DÄ KÖNSTIGT?

8 september - 23:29

ICANIWILL quick dry
Som vi säger på dalmål. När livet puttar in oss i en jobbig fas eller period agerar vi människor ofta på samma sätt, nämligen med tystnad. Jag själv behöver fundera minst 14 gånger på vad, varför, hur och alla övriga aspekter kring problemet/situationen och när jag tillslut får tummen ur och delar med någon av mina nära och kära faller nästan alltid svaren på plats och genast blir perioden lite lättare. Lik förbaskat agerar jag preciiiis likadant nästa jobbiga period.

Visst, jag är en tänkande person som behöver tid att reflektera men jag måste bli bättre på att be om hjälp tidigare. Jag drar ut på perioderna och tiden innan jag tar hjälp och det måste jag sluta med. Det finns ingen person som kan lösa alla utmaningar själv, punkt! Så nästa gång du känner dig svar, ledsen eller uppgiven. Ring eller träffa en vän direkt, det kommer hjälp!
Tack för mig och för att jag fick skriva av mig lite kort och snabbt.
/Gustaf

VYKORT FRÅN USA

29 april - 6:54

Vykort från LA - kram-1-2 En härlig bild får avsluta denna dag. Vi köpte med oss plocka-själv-mat från WHOLE FOODS och drog ut till havet, närmare bestämt Lagun Beach. Dexter nöjde sig i vagnen ungefär lagom tills mamma och pappa fått i sig ett par tuggor sedan blev det som vanligt nu för tiden, en äter, den andra underhåller (läs håller i) vår underbara son som helst av allt vill studsa upp och ner varenda vaken minut. Han är ett oändligt knippe energi vår son och i vissa stunder känns det knappt som att man är på semester utan mer träningsläger för Dex. Men Emily och jag har pratat mycket om den här resan och den är så mycket mer än bara en resa till LA.
Vi ser det som att vi tidigt skjuter gränserna framåt för vad som kan och bör göras med små barn. Vi vill inte att Dexter ska begränsa oss (de gör de såklart ändå i viss bemärkelse) i hur vi vill leva våra liv. Tidigare kändes det som att de var ett projekt att packa bilen och åka till Dalarna. Nu har vi klarat 2,5 timme flygplats, 11 timmar flygning, efterföljande 2 timmar bilkörande och diverse nya utmaningar med värme, kladdig solkräm (50 såklart) med mera. Att komma hem nu och åka till Dalarna känns som en klackspark. Att flyga till Spanien eller Kroatien i slutet på sommaren blir inga konstigheter. Jag tror vi båda känner oss mer säkra och som att vi vuxit som föräldrar när vi gör denna resa. Börjar lida mot sitt slut och kanske säger jag för mycket med 10,5 timmar flygresa framför oss igen men livet är en enda resa så vi är redo. Avslutar med några bilder från kvällen.Vykort från LA - kram-1-2 sol Vykort från LA - kram-1-3 sol Vykort från LA - kram-1-4sol /Gustaf

LIVET ÄR LITE SOM ATT RULLA VAGN

14 april - 17:35

ICIW Cap Keps black black Något jag dagligen gör är att promenera med Dexter. Han kommer alltid till ro och sover en av sina två naps per dag i vagnen. Det skumpar lite, studsar till ibland och miljön han ser från sin position förändras hela tiden. Han tycker om det och efter ett par minuter dunar han in som på beställning. När vi kommer hem och parkerar vagnen eller när vi varit hemma en stund blir han alltid lite ”gnällig”. Vrider och vänder på sig. Pappa eller Mamma tar då Dex på ett varv i lägenheten och vaggar lite av och ann. Det brukar funka ett tag, sedan är Dexter uttråkad.

När jag gick promenad igår med honom i vagnen slog det mig att det är lite så livet är. Så länge vi är på väg någonstans och det rör sig i livet, spelar det ingen roll att det skumpar lite för vi har fullt fokus på resan. Vi har krämpor, jobbet går inte alltid som vi vill, relationerna sätts på prov och träningen går si så där. Men det är fine. Om vi däremot blir för bekväma och landar för en stund, då är det rätt lätt att de små sakerna som tidigare varit just småsaker får ett för stort fokus. Ungefär som för Dexter, när vi tänker att han är mätt, nyss har sovit och borde vara nöjd, då är han som minst nöjd, men så länge vagnen eller bilen rullar framåt, även om vägen är ojämn, mår han bra, och så fungerar jag också. Mer rulla vagn, mer rulla liv. Vill ni ha lite bra musik att rulla vagn eller liv för den delen, här är min Aprillista på Spotify.
/G

PERSONEN VS PRESTATIONEN

1 november - 12:19

inflight Vi väntar och väntar men han är kvar inne i magen, han har det väl för bra antar jag. Tänkte bara snabbt smita in och dela med mig av en reflektion som slog mig här om dagen. Under mina år som företagare har jag många gånger haft problem att särskilja mig själv som person och min/företagets prestation. Det har smällt ihop och blivit ett, något jag tror är väldigt vanligt när man driver eget företag. Ordet eget säger ju i sig självt att man är samma som företaget. Mitt egna företaget.

För att det ska hålla i längden tror jag att det är viktigt att skilja på Personen och Prestationen. Vi som individer presterar dagligen på jobbet, gymmet, i relationen eller vad än det kan vara. Ibland blir det strålande prestationer och ibland mindre bra men bara för att vi gör en mindre bra prestation en dag betyder inte det att vi är dåliga eller sämre personer. De hänger ihop i allra högsta grad men jag tror att om vi försöker vara bra personer, kommer det också finnas överseende när våra prestationer ibland inte blir som vi tänkt. Fundera lite på den, jag har flera exempel där jag känt mig som en kass person fasten det bara varit en prestation som gått åt pipsvängen.
/Gustaf

LEVER FÖR ÖGONBLICKEN

6 februari - 21:56

Sundsvall MB GLE500e Södra Berget Hotell-27
De senaste åren har varit fyllda av jobb, slit och olika typer av fantastiska ögonblick där jag för stunden glömt allt annat och bara känt att jag nått små drömmar och hållpunkter i livet. Min absoluta största utmaning under dessa år har varit att hantera dessa små ögonblick, då de just varit ögonblick som kommit till av dagar, månader och i vissa fall år av arbete och uppoffringar.

Resan till målen har varit så lång och ibland mentalt krävande att när väl ögonblicken kommer så är det som att de varit för korta. Att hantera dessa spikar av lycka och eufori har varit svår för mig då jag velat, men inte förmått mig att hålla kvar dem längre än just det ögonblicket. Det i sin tur har fått mig att tvivla. Tvivla på kampen, slitet och långsiktigheten. Är allt detta enbart för att få uppleva dessa små och korta stunder av livets gratisdrog?

Efter två långa dagar på ISPO-2017 känns det som att jag kommit till insikt att jag är en person som lever för de ögonblicken. Att jag istället för att se de som för korta ska försöka skapa så många ögonblick det bara går och framförallt fira i smått, för mig själv. Jag ska också försöka bli bättre på att spara ner dem, mentalt och faktiskt. Symboliska foton eller saker för att kunna plocka fram dessa vid lämplig svacka och få bosten som de ger. Har haft två sådana ögonblick på mässan här i Munchen, två handskakningar som kan öppna oanade och riktigt bra dörrar.

Ett annat exempel var i helgen var när jag och Emily var och kikade på en bil jag länge velat ha. Den var perfekt, på alla vis. Färg, inredning, specifikation ja allt. Jag tog en bild av den och sedan varje gång jag kikat på den bilden har jag återigen kunna känna den sprudlande energin som det ger mig. Bilen i sig är ju såklart bara ett ting men det den står för är desto djupare. Mitt lilla företag har börjat växa sig så stort och stabilt att den bilen inte är allt för långt borta. Förstår ni, att jag snart kan realisera något jag drömt om och jobbat stenhårt för i så många år. Det var precis samma känsla som när jag köpte klockan ni ser på bilden ovan. Den har jag velat ha sedan jag såg den för första gången när jag började arbeta på Clas Ohlson.

Alla har vi de här små ögonblicken. Handslaget. Solnedgången i sommarstugan. Segern. Stunden du fann din livs kärlek. När du hörde den där låten, den sommardagen. Vi kan nog alla bli bättre på att spara dem som små energiinjektioner och vid väl valda tillfällen injicera dem för att låta dem växa och få starkare sammanhang. Musik är ett sådant verktyg för mig men än bättre funkar musiken om jag får kombinera den med rörande bilder, dvs film. Ikväll ska jag plocka upp min diamant i form av 4 minuter från vårt bröllop i somras.  Oh by the way, har ni inte lyssnar på min Oktoberlista 2016, så hittar ni den HÄR, fanken va bra den är!

Over’n out från Tyskland. Imorgon blir det hemfärd.
/Gustaf

TO BE OR NOT TO BE A DOUCHE?

5 december - 13:23

arlanda-1-2Så har det hänt igen. Denna gång är det en svensk aktör som stulit vår design och gjort till ”sin egen”. Det är en speciell känsla, på flera vis. Låt mig förklara.

För två år sen bestämde jag mig för att släppa mitt personliga varumärke och gå all in på ICIW. När man lägger ner något personligt och låter det omvandlas till ens företag blir det i princip samma sak som sak då det är så mycket ”jag” i företaget. Nu är det inte längre bara jag utan vi. Fyra personer som arbetar heltid med att göra ICIW till det vi tror det kan bli. När någon då tar sig friheten att ”sno” från oss och dessutom vid konfrontation får ur sig att de ”aldrig skulle sno medvetet” och att de ”hyser stor respekt för oss”, ja då kokar Gustaf från insidan. Jag får stor lust att bara hänga ut dem, att visa att de är idioter i mina ögon och att de borde få skämmas offentligt. Förstöra så mycket det går för dem..

Den andra delen av det här är att jag inte vill gå ut och skrika att dem kan dra åt h**v*te. Det är den Gustaf som blivit uppväxt och inlärd med att livet inte allt är lätt och ensidigt. Att vi människor gör konstiga och fel saker i situationer av desperation, uppmärksamhets-sökande och miss-fit. Det är den Gustaf som inser att det skulle se väldigt dåligt ut i ICIW-ögon om vi går ut och säger att det här märket stulit. Att de dessutom har en återförsäljare, som tidigare också sålde våra grejer, som är skyldiga oss stora summor pengar och i dagsläget inte har någon plan på att betala oss våra pengar, utan bara tjäna nya (de finns inte i Sverige) på denna ”kopia” samt ja då krävs det rätt mycket för att hålla mig tillbaka. Det är trots allt pengar vi slitit ihop och kämpat för.

Så nu sitter jag här, på Arlanda och tittar ut över landningsbanan. Försöker fokusera och förstå att även det här ovädret kommer blåsa bort, och att det värst har säkert inte ens kommit till mig än (tacksam för att jag inte kan se in i framtiden), men också att det bästa finns framför oss, att vi inte får fastna i denna negativa bana och ilska. Fokus framåt, på våra initiativ vi startat, bollar som är i rullning, projekt som snart landar där de ska och där resultatet blir enastående. Det är de sakerna som behöver näring, energi och riktad kraft. Inte sånt här strunt.

Hej så länge, drar till Polen nu och skapar grejer de inte kan kopiera.
/Gustaf

HAVING FAITH

12 oktober - 23:45

kroatien-2016-del-2-1-5Ok, så klockan är 23:29 och jag har precis avslutat sista klicket på jobbfronten. Suttit och kategoriserat 300 produkter i vår nya e-handel som skall gå live om ett par dagar. Inte det mest stimulerande av arbetsuppgifter but hey, someone’s got to do it! Monkey-work är inte så kul att delegera heller för det känns ibland som ett straff.

Avslutade iaf klickandet och gick in på Jons blogg, numera Jons Vlogg och spenderade 8 minuter gluttandes på drone-material från Maldiverna, Jon som surfar i massiva vågor och bygger om sin keps för att inte få för mycket sol i ögonen, ungefär som trissreklamen ”det är inte lätt å vinne på låttow”-style. Jag ska inte säga att det känns hårt, för det gör det inte, att jag ”ligger här i soffan och jobbar” medan han surfar världens vågor. Jon förtjänar det och har slitit för det så för mig handlar det mer om den inre kampen mellan nutid och framtid. Vet inte hur många gånger jag tänkt att nu skiter jag i det här, jag pallar inte mer slit. Sälj företaget, åk på en 6 månaders resa runt jorda och utforska, lev dagen som den kommer och njut av världen. Sen går det en stund och jag är tillbaka igen, mer mitt mindset, en knuten hand i fickan och övertygelsen att det går att krama ut så mycket mer ur mig själv och företaget. Det där roliga och trevliga får jag göra sen, först hustlar vi sen njuter vi-attityden har blivit inpräntad i mig sedan barnsben. Min far gjorde ofta det roliga först och det tråkiga sist..eller inte alls (sorry pappsen) men sa alltid till oss barn att gör det tråkiga först (Städa ditt rum) så kan du göra det roliga sen (ut och cykla/leka). Kanske är det just den devisen som satt mitt livsmönster?

Det gick att applicera på träningen, sköt kost och träning + sömn nu så får du resultaten sen – sagt och gjort
Det gick att applicera på min utbildning. Plugga under terminen, lev ekonomiskt, jobba på sommaren och loven, så slipper du dras med ett studielån – sagt och gjort
Det gick att applicera på företaget. Plöj timmar, gör det dina konkurrenter inte gör och resultaten kommer – sagt och gjort

Kanske är det lite väl förenklat för någonstans så är det nog en kombination av det och tävlings- / prestationsmänniskan i mig som gör att den devisen blivit så starkt drivande. När det är som jobbigast och svårast, eller när det bara tar emot lite, så måste jag har en stark tillit till mig själv. Att jag innerst inne och ytterst ute vet att jag kommer leverera. Oavsett vad som händer, så kommer jag leverera i slutendan. Det är en mäktigt känsla. En känsla som gör en trygg i de allra märkligaste situationerna. Det, är något jag är stolt över, att jag som person gått från hängslen och livrem till att visa för mig själv att jag alltid kan lita på mig själv och min förmåga.

Så kvällens filosofiska råd: Gör saker som bygger ditt självförtroende och det innefattar att göra saker mellan varven som skrämmer en rejält, annars står man still i sin lilla ruta av komfort.

Adjökens och god natt
/Gustaf

VAD HÄNDER MED DET SVENSKA SPRÅKET?

30 oktober - 8:25

sbt12001Förra Lördagen såg jag Sven-Bertil Taubes program på Så mycket bättre, ett program som jag verkligen tycker om (det är inte många tv-program jag ser) och njuter av att se. Sven-Bertil är en legendar i Svensk musikhistoria men det är inte av den anledningen som jag tar upp det här, nej det här inlägget handlar om en generation och ett språkbruk som är på väg att gå i graven, bokstavligen.

Miriam Bryant tolkar Sven-Bertils låt Ett sista glas på ett magnifikt sätt och det blev min favoritlåt från det avsnittet. Miriam är ung, riktigt ung i förhållande till Sven-Bertil och när jag sitter och tittar på det här programmet slår det mig verkligen hur vi håller på att kasta vårt egna språk i soptunnan. Sven-Bertil får mig ett flertal gånger att rycka till och titta på Emily bredvid mig i soffan, ”vad sa han?” ”oj va vackert det lät” ”vilket sätt att uttrycka sig på” osv. Han använder det svenska språket till fullo och gör det med sådan elegance och finess, precis som min morfar brukade göra. Ord jag knappt visste fanns men som jag genast tycker om. Talessätt jag inte hört sedan morfar var med oss. Motpolen till denna vackra, nästan gömde (läst glömda) svenska ordskatt, blir Miriam Bryants ”FETT”, ”jävlar Sven-Bertil” och ”Shit va coolt”. Jag blir nästan lite förstummad, inte över Miriam Bryant som person, utan som den generationen hon representerar. Är det här den generation språk vi ska ta med oss in i framtiden? Vad händer med vårt eget språk? Vi skriver nästan dagligen mer engelska än svenska. Vi använder säkert 20% av det svenska ordförrådet. Jag tex använder Engelska på Instagram enbart för att de följare som inte förstår svenska ska vara med i leken men samtidigt önskar jag att jag faktiskt skulle träna på att uttrycka och använda mig av vårt fina språk.

Sven-Bertil har nästan förlorat all syn, han blir ledd i princip överallt i programmet, och han har en hund med sig som ska bli ”hans ögon” längre fram när han inte har ledsyn. Hur förhåller sig denna äldre herre till problemet? Han bryr sig inte så mycket, ”jag har ju hörseln kvar”. Lite eller snarare mycket likt min morfar. Han förlorade mer och mer under de sista åren i livet, sin fru och livskamrat, sin rätt att köra bil, sin hörsel. Och hur tog morfar det? Han blev än mer tacksam för vad han hade, för det lilla, för allt bra. Jag känner mig på riktigt orolig för Sveriges framtid på många plan, det är poltik, det är människosyn, det är svenska språket och inte minst hur vi ska föra vår historia vidare? Generationen som växer upp nu, inklusive mig själv, är så oerhört bortskämd, med allt var tillgänglighet, skjuts, förutsättningar, pengar och prylar heter. Jag kommer aldrig glömma historierna morfar berättade, den utvecklingen han fick vara med om under sin livstid, från ett samhället som var byggt kring gårdar och att man hjälptes åt, till ett samhället där folk idag umgås via internet och konstant är uppkopplad mot omvärlden och skrollar för glatta livet. Morfar var en ärlig man, han gjorde rätt för sig, Sven-Bertil var (vad jag tror) en ärlig man, som gjorde rätt för sig. Jag vill bli, och forma mitt företag på ett ärlig sätt, som gör rätt för sig. Jag vill att mina barn ska göra rätt för sig och ta ansvar för saker och ting, inte låta lättja och ting ta över mänsklig omtanke och värme.

Jag vet inte om det någonsin kommer komma en generation som våra far- och morföräldrar igen. Det är lite ledsamt och jag hoppas att våra förädlar, som nu är och kanske blir far- och morföräldrar för deras uppväxt och lärdomar vidare. Nej, vi måste göra det! För det finns så mycket fint och lärorikt i den generationen och de innan oss.
/Gustaf

ALL FOR THE MONEY?

17 juli - 22:16

Sunset California 2015-20Blev precis kontaktad av en person via ett socialt medie som ville betala mig väääldigt mycket pengar för sexuella tjänster. Kändes riktigt konstigt och .. ja konstigt. Personen som onekligen har mycket pengar, vill köpa min kropp, för att göra saker denna vill göra? Pengar är onekligen ett mäktigt instrument för att ta sig fram i livet men vart går gränsen? Jag ska inte säga att pengarna inte var lockande, det jag däremot skulle få ”betala för att få dem” var däremot inte alls lockande. Pengar är så fascinerande på så många vis.

För en person som inte har en krona, är pengar det viktigaste som finns för att överleva. För en person som har hur mycket pengar som helst, är pengar irrelevant. Pengar är också lite tabubelagda att prata om, vad folk tjänar, vad saker kostar och vad pengar kan köpa. Den här månaden i företaget har jag för första gången fått känna på hur beroende vi är av pengar och vilka utmaningar det ställer till med när kassan börjar sina. Lika fort som de kan vara tufft kan det vända och kännas bättre igen. Våra liv påverkas till stor utsträckning av pengar och jag tror inte att pengar gör en lyckligare, men att de underlättar och låser upp möjligheter att må bra i den aspekten att få en lättare och mer bekväm vardag. Men att sälja min kropp för pengar, där går gränsen! Istället fäller jag ner huvudet, tänker till ett par sömnlösa nätter och sedan smiter jag under motvinden, hittar vägar där det inte blåser lika mycket och löser utmaningarna!
/Gustaf

VI SAMLAR PÅ MINNEN

7 juli - 23:13

Jag sitter i ett bombnedslag. Har burit ner 3 kartongen med minnen, papper, prylar och dokument. Det bästa sättet för mig att få ordning på allt är att tömma och sortera. Kasta, behålla. Det blir lätt mycket för ögat att se men allt har en plats i huvudet. Det slår mig verkligen hur mycket minnen jag har nedstoppade i flyttkartonger. Flyttkartonger som endast kommer till liv vid just flytt. Annars står de och samlar damm någonstans på en vind eller i ett förråd.

Det är ett jäkla kånkandes när det väl skall flyttas och egentligen ska de bara till nästa förvaring. Tog en promenad till insamlingen för kläder och dumpade lite påsar. Jag undrar samtidigt som jag går där vad tanken är att vi ska göra med alla minnen? Vissa minnen sitter i huvudet, andra har vi i form av lappar och ting nedstoppade i kartonger. Bär vi med oss de viktigaste i huvudet och de lite mindre viktiga i kartonger?

Jag hittar allt ifrån CD-samlingar jag köpt i Thailand, lappar från Morfar, bilder från förr, äventyr och skratt. Tre lådor blir till slut en låda. Jag minns att sist jag packade samma saker var det precis ett liknande scenario. Jag sållade och kastade mer än hälften. Är det så att minnena och prioriteringarna ändras med tiden, även de som är faktiska ting? Förra gången var det jag valde att spara det absolut viktigaste, just nu är det inte alls viktigt och åker i soporna. Det är konstigt hur vi prioriterar och bunkrar upp. Vi behöver inte 99% av de saker vi har för att leva eller må bra. Jag vill leva ett liv fullt av upplevelser och känslor, inte prylar. Mina minnen hamnar numera på en hårddisk och är mestadels bilder, bilder jag själv tagit och upplevt. God nattvenice-9 venice-6 venice-7 venice-11/Gustaf

KONTRASTER

28 juni - 8:22

venice-5Det har varit varmt, jag menar riktigt varm under de senaste veckorna och idag när första molniga dagen klämmer in sig i schemat packar vi ihop här i huset och förbereder för försäljning. Emilys pappa ska sälja huset tyvärr så det blir att hitta andra boendemöjligheter framöver i LA för tillbaka ska vi, så är det bara.

Tänkte nyss för mig själv, OK om du har typ 3 dagar kvar i LA, skulle du blogga då? Nä inte en chans, men sen kom jag på att jag inte kan släppa bloggen bara för det, herreguud, vad skulle det här sluta då?
Dörren är öppen och den svala kvällsluften är väldigt uppskattad av den lite för långa herren som sitter på stolen och knappar på datorn. Det är konstigt det där med kyla och värme. Vi pratar ofta om balans i livet men vad händ med de skarpa kontrasterna? Är det inte så att när det är som varmast (typ nu i LA) uppskattar vi AC och kylan. När det är som kallast i Bad Gastein uppskattar vi värmen i hotellrummet och bubbelpoolen. Vad vore livet utan de skarpa kontrasterna?

Tänker jag på mig själv går det ibland flera veckor utan riktiga motgångar och sen rätt var det är poppar dem upp i livet men så fort vi klarat av dem är det som att de gjort oss starkare, som att det inte kan vara ”så jävla bra” hela tiden (ursäkta språket), för topparna gör dalarna så mycket mer kännbara och likaså behöver vi bränna oss för att veta hur vi bäst kan nyttja värmen eller relationer.

LA och USA är ett kontrasternas land. På motorvägen när vi står i köerna ser man ibland personer som bokstavligen lever sitt liv i väggrenen och är så smutsiga att det inte går att utgöra om det är en herre eller dam. Samtidigt kan bilen framför mig vara värd 2-3 miljoner och personen som kör bor i ett hus för 300 miljoner. Så är det här och så är livet. För mig handlar det mycket om att bara tänka kring det. Jag är på min resa och jobbar så hårt jag kan för att nå dit men samtidigt kan jag känna djupt medlidande och känna för personer jag aldrig tidigare mött eller känner för att jag ser dem och vad deras vardag består av.. det är konstigt men samtidigt gör det oss och mig mänsklig och medmänsklig. Är det något jag vill att mina kommande barn ska ha med sig så är det just medmänsklighet och ödmjukhet. Det kommer göra denna planet lite bättre. Dags att sova, god natt allesammans!

BARA VARA PÅ SEMESTER?

15 juni - 6:46

Zero to one Peter Thiel-1 Det är svårt för mig att ”bara vara” på semester. Visst, jag har väldigt bra stöd ifrån mina anställda och de sköter allt i den dagliga driften när jag är borta men det är en ofantligt stor utmaning att koppla bort (jobb)huvudet och ”gå på semester” ändå. Jag har levt det här företaget i snart tre år och under dessa år har jag verkligen kört all in. Tveksam om det går att arbeta mer eller aktivera skallen mer än vad jag (eller någon egenföretagare) gjort under dessa tre år utan att bli.. förstörd?

Förstörd? Ja precis förstörd. Har sett och hört så många historier om egenföretagare som kör relationer, sig själv och vänskap i sank och mitt mål har alltid varit att klara av den balansen men ändå köra så mycket det går. Jag har fått dragit i handbromsen vid ett par tillfällen för att inte köra slut på mig själv helt, men det är under korta perioder som jag fått slagit av på tempot eller delegerat mer.

Företaget går bra just nu, det kan jag inte sticka under stolen med och det är jag stolt över, men med det sagt så ger det oftast ingen direkt effekt. Jag har långt ifrån lyckats gentemot mina egna krav och mål, men jag har kommit en bit på vägen. Däremot känner jag mig ofta väldigt ensam och ibland rätt kass (?!). Jag vet att det har med mina egna prestationskrav att göra men jag tänker inte heller sticka det här under stolen. Jag tror att detta är något många egenföretagare känner och kämpar med på daglig basis men få pratar om eller delar med sin omgivning. Vi på företaget kommer att öka vår omsättning rätt mycket det här året och det gör vi tack vara smart jobb och hårt jobb, men pengar är alltid bristvara i expansion och hos företagaren, inte minst syns det i plånboken och här tror jag också att många, om inte alla, som driver eget kan skriva under. Det tar år att bygga upp en maskin som genererar en bra lön och avkastning och jämför jag med min tidigare anställning är jag långt ifrån där lönemässigt. Detta skapar iaf i min värld en del press, för jag kan inte riktigt leva som många andra, göra det andra gör eller privat köpa vissa saker. Det är en enorm utmaning men samtidigt finns det så klart en plussida på min vardag också. Jag styr allt själv, jag gör vad jag vill, hur jag vill, med ett enda krav, att få saker att gå framåt. Det är bara det att endast för att det ”går bra” så tror många per automatik att det ”går bra” på alla plan, känslomässigt, pengamässigt osv. Men bara för att det går bra, så har man det automatiskt inte så mycket bättre från den tiden innan när man kämpade och resultaten inte kom som de gör nu.. och jag får ofta höra nu att ”det måste gå bra nu” och det är inget negativt för mig men det finns så mycket mer bakom det hela. Hoppas ni förstår vad jag menar?

Att därför göra ingenting och bara vara på semester känns… annorlunda och utmanande men det jag märker är att jag vill göra och planera så lite det bara går. Att läsa en bok eller bara spela lite spel på telefonen funkar utmärkt och räcker gott och väl för mig, det nästan är ett måste att göra så lite hjärn-akitiverande saker det bara går.. vänta nu, är det där som jag precis just skrev semester per definition? Har jag för första gången lyckats ta semester? Det kanske bara är stundens ingivelse men jag får ge det några dagar till och se om jag känner likadant, i sådana fall är jag nöjd, riktigt nöjd och hoppas komma tillbaka till jobbet med mer kraft och orka för att fortsätta ta steg på den här resan. Ibland är det så bra för mig att få sätta ord på saker och ting, det blir nästan som en öppen dialog med mig själv!

Som ni märker blir det rätt ”lättsmälta” inlägg med någon bild, lite info om dagen och inte så mycket tips, matlagning, tankar (mer än det här) osv utan inläggen speglar min och våra dagar rätt bra. Det här är alltså precis det jag behöver skriva, när jag känner för det. Jag tvingar inte mig själv att blogga varje dag utan när det passar och när jag har lite material. Tack för att ni har förståelse för det. Försöker lägga upp lite mer på instagram så haka gärna på där (@gustafollas) om ni inte redan gör det.
Allt gott så länge från en varm kväll i LA!
/Gustaf

GO PRO WITH THE CAMERA

28 maj - 21:23

GoPro White 3-1 smartshake Eftersom en vän till mig råkade slarva bort min GoPro för ett tag sedan fick jag istället ta pengar i retur och investera i en ny kamera till företaget. Vi använde ju vår förra GoPro rätt flitigt när det kom till att göra lite träningsinspiration och dylikt. Nu hoppas jag kunna ta upp det igen och kanske även filma lite bilar/ljud och andra händelser som inte annars är så lätta att dokumentera. Måste provfilma lite och kliva framför kameran igen för att se om jag tappat det eller inte?

Annars är det mycket funderingar och bollande kring framtiden. Det finns ett par olika scenarios och i mitt fall tar det alltid lite tid innan jag landar i mina beslut. Jag har upptäckt att det finns två sätt att lära sig saker när det kommer till företagande, 1) Testa och se vad som händer. Fördelen är att det går fort och ofta får du feedback rätt snabbt om det är bra eller inte. Nackdelar, ibland blir det fel men du lär dig alltid saker och beroende på hur stort felet blir kan du korrigera. 2) Tänka, läsa, fundera, bolla och fråga. Det här är mer min metod och fördelen med det är att jag känner mig trygg och säker i mitt beslut, men de betyder inte att jag väljer rätt. Det är även tid att komma i mål eller till skott me hittills har det gått bra och jag gillar det sättet för jag kan gå igenom många scenarios! Vilken väg tar du?
/Gustaf

SISTA KVÄLLEN I SOFIA

19 maj - 12:23

Bulgarien sista dagen-1Sista kvällen och natten i Bulgarien svepte ett oväder in över Sofia och det blev riktigt maffig utsikt från hotellrummet med blixtar över hela staden! Hade tagit ut lite för mycket Leva och här i Bulgarien är det gott om nattklubbar, casino och klädbutiker och om jag ska välja mellan dem blir det nog lättast att bränna dem på blackjack alt dubbla upp vilket gör det lönsamt att växla tillbaka! Det blev en relativt lyckad kväll och det var riktigt mysigt att sitta och lyssna på ovädret och spela lite med en cola zero i handen! Bulgarien sista dagen-2 Bulgarien sista dagen-3 Bulgarien sista dagen-4 Kände mig ganska redo att åka hem när jag gick och la mig den kvällen. Hade hunnit med det jag kom ner för att göra och tar med mig mycket erfarenhet, kunskap och prover hem. Emily provar ju alla kläder så hon har ett gediget jobb framför sig. Trots att mina lår som vanligt är fastkilade mellan mitt säte och stolen framför mig gick resan ändå bra.

Idag har jag försökt jobba ikapp saker jag inte kunnat göra på distans. En hel del möten denna veckan och sen behöver jag klippa mig. Ser ut som en riktig lurv! Bulgarien sista dagen-6 Bulgarien sista dagen-7 /Gustaf