Tag Archive: vilja

GÖR DET INTE SVÅRARE ÄN VAD DET ÄR

27 oktober - 13:06

crossfit händer valkar 15 minuter så många varv det bara går. Min kropp och mitt hjärta skriker nej medan hjärnan gör analysen att det onekligen blir jobbigt men att det är något jag måste göra. Att utmana mig själv där jag är som mest villig att i vanliga fall backa eller göra något annat är viktigt. Jag har lyckats hitta den delen och de tecknen hos mig själv, där jag vet att hur jobbigt det än låter är det nyttigt. Att trycka sig förbi och över sina gränser är något som kräver enormt med pannben. Ta ett enkelt exempel från igår. Maxning armhävningar. Magknip, lätt prestationsångest och kopplingar tillbaka till roddträningen inför DC med total utmattning. Inge kul alls men efter ett par minuter står jag lik förbaskat där på alla fyra och flämtar. Riktigt nöjd också. Målet var 50 repetitioner och de sista 5 upp till 50 var singelrepetitioner med ”pustande” däremellan. Väl på 50 var jag klar, målet uppnått, nu kan du sluta prestera Gustaf. De inre rösterna börjar debattera och vad som känns som en lång utläggning inom mig tar inte mer än ett ögonblick i verklig tid. Jag lyckades få ur mig två repetitioner till och det var enbart på viljekraft och inte på kroppskraft för kroppen hade stängt av. Jag lyckades göra 2 till bara för att jag inte ville sluta på 50. Hur många exempel finns det inte på prestationer som egentligen startat/skapats/utförts enbart av tjurskallighet eller vilja?!

Gårdagens i huvudet på Gunde var precis ett sådant avsnitt. Anders Olsson går från att vara ett sängliggande kolli till Världsmästare. Han ökar sin dos från 3 timmar per dag till 6 timmar per dag för att ligga före sina konkurrenter. Mäkta imponerad av hans familjs vilja och kraft men även Anders prestationer och inställning. Ett mycket sevärt program. Ni hittar det på TV4play!
Så när livet känns tufft eller utmanande, bestäm Er för något och gör det bara! Svårare än så är det inte
/Gustaf

Ingen kommentar

HISTORIEN UPPREPAS

31 december - 14:39

Då ligger jag här igen. Utslagen (som alla män blir) på soffan på nyårsafton. Skickade iväg Emily till middagen vi skulle på så hon iaf får lite hummer i magen. Tror det är tredje eller fjärde nyårsafton som jag ligger däckad. Börjar nästan vänja mig och ska jag vara ärlig så är det inte så stort avbrott men än att det är så inåt bomben trist att vara sjuk. Varje steg utanför soffan/sängen dunkar i hela kroppen och med tanke på febern så är det nog snarare flunsan light. Hoppas den ger sig av om ett tag.bakke ollas workout 2

17 mail – inkorgen.
Det sticker i ögonen. Jag vet att jag ska svara på dem innan jag går in i tidig dimma ikväll. Det här året har Jul och Nyår enbart känts som ett avbräck i företagandet. För två år sedan var det de bästa med ledig, inga krav. Nu vill jag fortsätta arbeta och inte ha massa mellandagar som försenar leveranser och ger folk ledig, ledighet gör mig bara sjuk. Blä! Likväl är det sista dagen på året och jag har gjort en del inköp idag, nya produkter. Kikade igenom ekonomin igår då jag försökte blåsa in så mycket bokföring det bara gick för att vara redo inför årsbokslutet. Aktiebolag kräver ju som bekant lite mer arbete än om man jämför med Handelsbolag / egen firma men samtidigt ger det en en del rättigheter också. Inatt gick det inte att sova då febern och kroppen yrade så gick upp och skissade på en av de stora projekten jag har stundande. Nästa steg känns lockande och väldigt kul men det ställer samtidigt krav på mig, mitt företag och omsättningen. Man märker hur pengarna snurrar och när man är mindre måste man hela tiden ta in alla saker i beräkningar. Kommande kostnader, produkter och inkomster och jag har under en period bara önskat att jag var lite större, mer utrymme och flexibilitet men man inser att det inte blir någon skillnad bara för att man blir större, det blir precis samma sak bara att man köper in mer, har större utgifter och mer intäkter. Jag slutas aldrig att förvåna över hur mycket man klarar av med lite envishet och vilja. Tycker ni att texten är lite för snurrig så är det febern som talar.

Min passion för träning har aldrig varit starkare. Mitt GVT-upplägg dras igång så fort jag är pigg och redo för ny utmaning. Det har varit lite svårt att hitta utmaningar i träningen i balans till företaget. Alla projekt och åtaganden har tagit mycket kraft och jag ska erkänna att det varit lite slentrianmässigt på träningsfronten men det gör inget. Balansen tvingar oss att prioritera och när det är snedvikt får man acceptera och göra det bästa av situationen.  Vissa pass har jag inte velat göra och jag har inte orkar blivit dyngsvettig eller skippat rodden men alltid, och då menar jag alltid, när jag tar mig igenom de här grispassen där man är helt död, migränen knackar på dörren och tröjan är genomsvettig, då trivs jag. Då frodas jag, då äter jag, då växer jag. Dit ska vi mina vänner, dit ska vi flera gånger kommande år än förra året. Hur gör vi det? Vi hjälps åt – vi peppar, vi delar och vi ger. Ta inte bara – ge lika mycket om inte mer. Bastille signar ut det här året och om ni inte redan lyssnat på den så föreslår jag att ni klickar igång den ovan.
/Gustaf

Ingen kommentar

TRÄNINGSTRAPPAN – VILKET STEG ÄR DU PÅ?

4 oktober - 7:11

Tidig timme kräver lugn musik – anpassat efter stämningen i kroppen.
Det är Fredag och vi ska snart ta oss an ”sista” dagen i veckan – kanske den bästa för många. För mig är det lite vilket om – sedan jag startade eget har dagarna mer eller mindre blivit irrelevant. Det enda som är sig likt är den absoluta höjdpunkten på dagen. Jag får spendera ett par timmar på mig själv där jag arbetar hårt för att utveckla min fysik och komma närmre mina mål. Har många gånger fått frågan vad det är som skiljer min träning nu mot för ett par år sen när jag var i början av gym-karriären så tänkte dela med mig av det till Er så att ni kanske kan ta nästa steg och fortsätta utvecklas. OBS! Detta är bortsett från kosten och fokuserar enbart på träningen.

slider3

Jag väljer att se det som naturliga trappsteg.
Steg 1 – Du köper ditt första medlemskap på det lokala gymmet. Du är 15 år och dina testonivåer är skyhöga (för killarna). Du har sett de stora hockeykillarna och vill också har muskler. Du vet egentligen inte så mycket mer utan du går dit, försöker se världsvan ut fastän du innerst inne är rätt vilsen och det första du tar tag i är en skivstång. Du ”bänkar” så tungt det går, det är snett, du vacklar och polarna tittar på när du failar, tar sedan tag i stången och drar upp den med all sin kraft och ni ”rackar in”. ”Fan de där kändes bra”. Hockeykillarna kommer och slänger ur sig en kommentar att man inte borde få bänka om man inte tar med än 50 kg (så var det för mig). Efter 3 set med olika repsantal går man till bicepscurlen och kör lite i skymundan – Armen sväller upp och man tar lite mer vikt. Här snackar vi inte kontrollerade curls utan ”få – upp – vikten” curls. Det är lika vingligt och snett som bänken men man reflekterar inte över det – man tränar ju för sjutton. Så här fortsätter det ett tag eller ett par år beroende på när man träffar / kommer i kontakt med någon som säger att man måste träna hela kroppen och kanske att man ska sänka vikten lite och tänka på utförandet.. Drivkraften här är vilja.

Steg 2 – Efter den smärtsamma lilla skadan eller kommentaren från den stora starka killen på gymmet att man ska tänka på teknik, utförande och kontroll så har egot fått sig en liten smäll. Sagt och gjort kastar man upp en film på träningsforumet och ber om feedback. Plötsligt är ens fantastiska styrka inte värt så mycket när du blir sågad vid fotknölarna. F*N tänker du. Man måste ju lyfta tungt för att bli stor? Nåväl, det går en dag och du provar att göra små justeringar i din ”teknik”. Det känns konstigt nog ganska bra och träningsvärken dagen efter känns för första gången i bröstmusklerna och inte triceps/axlar. Det här med teknik kanske är något för mig? Du läser på mer kring basövningar – kollar på fler videos – läser mer. Nu är du på väg. Att komplettera vilja med lite teknik är framgången under denna period.

Steg 3 – Tekniken tog dig vidare – du växer på bra tycker du men du upptäcker att det är tråkigt att köra 8-10 repetitioner, varje pass, varje månad. Till slut tar du mod till dig att skriva igen på forumet, du kanske startar en blogg/journal och skriver om din träning. ”Varför går jag inte framåt” lyder rubriken och det svämmar över med tips, några positiva kommentarer om din utveckling (som du inte ser) och rätt var det är har du fått lite hjälp med ett träningsupplägg som faktiskt har olika reps, bättre intern struktur på övningarna och nu jääääklar ska det gymmas. Här lyckas du för första gången kombinera teknik, vilja och ett strategiskt upplägg. Från att ha tränat på vilja, med lite teknik kan du nu börja addera kunskap och strategi.

Steg 4 – Kunskapens moder – repetition som det så fint kallas. Du förfinar din teknik, kanske är det för att du börjat träna med en duktig bekant, tagit hjälp av en PT eller bett om tips från de starkare herrarna/damerna. Du kopplar in kontakt, kör negativt, lär känna din kropp på riktigt och istället för att göra som man ska – gör du som du känner är rätt för dig. All din kunskap, teknik och vilja har du nu individanpassat och den sista pusselbiten är på plats. Nu är det bara att nöta, ta i allt vad du orkar, nöta, justera vissa övningar / reps efter en period, nöta, ta i lite mer, småfula upp vissa reps för att krossa dina så jobbiga viktbarriärer som så länge varit där och spökat. Sen nöter du igen – och hela tiden tycker du att det är kul – för annars orkar du inte så när folk frågar hur du orkar förstår du inte frågan. Det är ju höjdpunkten på dagen?

Idag kan man med ganska enkla medel gå en crasch-course i denna (8-åriga i mitt fall) resa. Det finns många duktiga PTs och individer där ute som mer än gärna hjälper till, antingen mot betalning eller av välvilja. Är du vid det första steget är min absoluta rekommendation att du tar hjälp på ett eller annat sätt. Inse att du inte kan allt från början och att din resa kan bli så mycket rakare med lite hjälp och guidning.

Ser man till min utveckling har jag inte gått framåt så enormt mycket styrkemässigt under de senaste åren men ser man till min teknik, utförande och resultat av de individuella repetitionerna så får jag ut nått enormt mycket mer idag än för tex 3-4 år sedan. Jag flyttar samma vikt men på ett rätt och kontrollerat sätt som får mig att bli bättre, för varje pass. Jag vet hur mycket jag måste ta ut mig varje pass för att få mer muskler och gå framåt. Det vet nog du också!

Chins 2009

Chins 2012 – ca 3:30 in

Hoppas detta uppskattades. Nu ska jag äta frukost
/Gustaf

6 kommentarer

TRO, VETA, HÖRT – VAD FUNKAR

12 september - 19:02

20130912-190231.jpg
Henrik krigar på med vaderna! Kan de ens växa? Låt oss fundera lite.

Vi tränade igenom magen och vaderna idag. Sist jag körde vader var 2 dagar sen – då körde jag 50 x 4 reps och det är en obeskrivlig pump. Idag körde vi tyngre och färre reps men ändå med konstant kontakt. Vi rullade varannan övning vader varannan mage för att låta de återhämta sig lite mellan övningarna – i syfte att få ut mer utav passet.

En intressant aspekt som jag länge funderat på är det här med vad man tror, vet och hört ska funka när det kommer till exempelvis träning och i det här fallet vadträning.
Jag vet att mycket är genetiskt med vaderna och det är svårt att få upp volymen på gymmet som man tex får upp vid löpning eller liknande belastningsträning under cardioformat. Betyder det att vadträningen på gymmet är värdelös? Nja jag vill som jag sa till Henrik tro att det man själv tror på fungerar. Vissa saker vet vi funkar, det finns det bevis på – (nu tänker jag inte på vadträningen) – andra saker har vi hört ska funka från andra – medan vi samtidigt kan tro på egna teorier eller upplägg.

Vi hittar på några exempel

Lek med tanken att Nils läst att han inte kan bygga vader på gymmet – det stod i en vetenskaplig tidning. Han ger upp vadpressen och springer lite fastän han inte tycker om att springa. Han får lite bättre vader men han trivs inte med det och tycker mest att han tappar vikt och muskler genom löpningen då han inte får i sig tillräckligt med kalorier. Han vill inte springa mer.

Lek med tanken att Nils hört att man ska köra både och. Han springer ibland och kör vader ibland. Det är tveksamt om det går framåt – han ser lite förändring på måtten och fortsätter med träningsspliten ett tag till. Men han är inte helt övertygad att det är rätt för honom.

Lek med tanken att Nils träffar Gustaf. Han har inte bra vader men han har bestämt sig för att köra vader så många gånger det går per vecka. Han dödar vaderna, kör över dem och ger allt, varje pass med vaderna. Han tror på det så hår på att det går att bygga vader och struntar i vad vetenskapen säger. Gustaf upplever att det funkar bra för honom och tipsar Nils om det. Han går hem och ser sig själv i spegeln. Han bryr sig inte så mycket om vaderna och bestämmer sig istället för att bygga stora biceps – det är lättare. Det han tar med sig från Gustaf är att om man tror på något tillräckligt mycket så kommer man 1) pusha sig själv 2) genomföra all träning som det behövs för att nå dit 3) hålla i något över tid.

Det här tror jag gäller det mesta vi tar oss ann så låt ingen säga åt dig vad som funkar för dig – vad som är anpassat efter maximal muskeluppbyggnad eller optimal diet. Ut och kör ditt race – Prova seriöst ett upplägg en tid – utvärdera – funkade det för dig? Då funkar det! Det fanns 2011: 6 973 738 433 människor på jorden och det finns lika många sätt att ta sig framåt med träning och livet i sig.
Skippa 5:2 och kör 2:5 – om det funkar för dig. Aight?!

/Gustaf

Ingen kommentar

PSYKE – ANTINGEN STOPPAR DET DIG ELLER SÅ TAR DET DIG VIDARE

31 juli - 22:16

Att pendla i vikt som jag inklusive många andra gör när man tävlar är ibland påfrestande för psyket. Att vara i form är kul och vägen dit är kämpig och när man sedan nått sina mål är man trött på att vara ”tunn, klen och trött” – typiska tankar under diet om ni frågar mig. Man tillåter sig att äta, ”byggperiod” – överskott, viktuppgång och tyngre vikter, mer ork och glädje på gymmet, oftast. Man klagar över att formen inte är vad den var tidigare, man är en ”säl” och efter ett tag är det ganska tungt att trycka mat, man vill vara i form igen (oftast kommer de tankarna när man kikar på någon annan som är i form). Kanske gör man en liten minidiet för att komma i lite bättre form.
Känner ni igen Er?

Har du ingen plan eller inget mål uppsatt är det lätt att fall in i den här pendeln eller bergochdalbanan och många gånger har jag själv sagt de här kommentarerna eller tänkt tankarna men i grund och botten har jag för varje år haft ett långsiktigt mål och några kortsiktiga. Jag har blivit lite tyngre än föregående år och jag har haft långsiktiga mål. För mig har det blivit enklare att fokusera på sin uppgift och bita sig fast när tankarna snurrar för de gör de och kommer alltid att göra. Många kallar det Psyke jag kallar det vilja. Vilja att bli bättre för jag vet att varje år när jag blir tyngre ger mig mer muskler, det tar mig närmare mitt långsiktiga mål att nå den fysiken jag eftertraktar, att bli jämna och stabil. Någonstans framöver, ett par år fram i tiden, kommer jag skippar upp och ner vändorna och hålla en OK form året runt, börja jobba med min kropp för att skapa ett verktyg som klarar handstående, muscle-ups, har flås, kan springa och vad all round men nu vet jag att det är styrketräningen som kommer ta mig dit och även om jag i ”off” inte är ”sälfet” utan bara slätare än när jag dietar så är det så för att jag vet att det längre fram kommer vara det som tog mig dit. Det är mentaliteten att tillåta sig själv att inte vara i superbra form hela tiden eller tillåta sig att skippa dipsträningen till förmån för något annat. Att göra det tråkiga jobbet, dag ut, dag in, vecka ut, vecka in och år ut och år in. Det är min hemliga ingrediens – den har du också, om du letar tillräckligt djupt inom dig så finns det där, din vilja att nå någonstans, någonting. Det kanske inte ens har med träningen att göra, det kanske är din karriär eller din passion och då ska man jaga den. Man ska offra för att ta sig dit, man ska kämpa för att känna glädjen när man lyckas. När jag står på scenen nästa gång är jag bättre än sist. När jag öppnar min första webshop om mindre än 1½ dygn så ska den vara funktionell och gå att använda. Designen kommer inte vara 100, jag kommer inte hinna ta nya bilder och fixa alla grejer jag vill fixa men den får se ut så ett tag för att jag ska kunna driva den, testa den och se så allt funkar.

Webshopen tar just nu det mesta av min vakna och nästintill sovande tid. Jag tränar och äter lite men annars är det fullt fokus på den och jag märker hur mycket det är man inte kan om den här världen. Jag har målat upp en bild av hur det ska se ut och när man sedan hör allt som krävs bakom får man revidera eller modifiera. Målet är att ha butiken öppen den 2 aug med befintliga produkter och den nya shakern. Sen kommer vi fota de nya och gamla produkterna (det kommer bli t-shirts första vändan) så de ser likadana ut. Sen kommer mer nyheter och sedan arbeta vidare med launch 2 vad gäller design och funktionalitet. MM stänger ner min sida ikväll så det blir ett drygt dygn när produkterna är offline men ni överlever nog. Nedan ser ni en liiten teaser på nästa t-shirt. Calle har gjort ett grymt jobb med designen och jag vet att ni kommer gilla det.

20130731-221702.jpg

Beskedet om Cathrines bortgång igår slut ut mig för kvällen vad gäller blogg och därför blev det inget vettigt skrivet igår. Livet är så jäkla orättvist ibland och hur mycket man än förbannar sig över det finns det inget att göra åt saken mer än att se till det man har kvar och tillgängligt och göra det bästa utav det.
Tack för allt stöd ni givit mig och icaniwill i kampen mot cancern. Hoppas kunna fortsätta med liknande bra initiativ framöver om allt går som jag vill.
God kväll alla kämpar. Snart öppnar vi vad som kommer bli början på en ny era för ICANIWILL.
/Gustaf

4 kommentarer