Det rasslar och väsnas lite från diskmaskinen, alla ljus är släckta utom vår lilla dekorationstomte som Emily precis installerat (jag har fått kämpa för att julgrejerna inte åkte fram i mitten på oktober)! Jag känner ett förvånansvärt lugnt i lägenheten. Junior, eller Dexter som vi bestämt att han ska heta kom till oss den 11/11 på förmiddagen efter en kämparinsats av Emily. Vi (Emily alltså) blev igångsatta då vi vandrat in i vecka 42. Tablett efter tablett verkade mer eller mindre inte alls och vi var beredda att sova för natten. Då kickade allt igång vid 03.00. Genom natten var det upp och ner med smärta och värkar tills epiduralbedövningen kickade in tidig morgon. Ett par timmar med lugn och ro, lite frukost och kraftsamling innan han till slut kom ut vid 10-tiden.

Det finns så himla mycket tankar och funderingar kring hur det var att stå bredvid, hur impad jag var av Emilys hantering, hur bra barnmorskorna på BB Stockholm var och hur magiskt det var att äntligen få se vår lilla son vid liv, välmående på Emilys bröst, men det håller jag lite mer för mig själv och min familj.

Nu är han här och vi börjar så sakta efter 1,5 vecka lära oss signaler, mönster, rulla barnvagn, lämpliga turer ut ur lägenheten och tajma sömn-perioderna så vi samplar på oss ett par timmar per natt iaf. Livet är verkligen i en liten bubbla men jag har smitit iväg korta stunder till jobbet för att säga hej till mina underbara kollegor som kämpar med alla förberedelser inför Black Friday och löpande julförsäljning. Att vara hemma och ta ett steg tillbaka har verkligen varit annorlunda och lite tuffare utmaning än jag trott. Det kommer bli en rejäl utmaning att vara pappa-ledig men jag har bestämt mig för att inte förringa tiden jag är så lyckligt lottad att framöver få spendera med min son. Dagar, månader, år som aldrig kommer tillbaka, de skall jag ta vara på.

Varje gång jag sniffar på Dexter står tiden still. Så många funderingar som far genom skallen, så dofter (good and bad haha) och tacksamheten är så djup att det inte går att förklarar. Vi är så stolta att vi nästan spricker..
God Natt allesammans!
/G