Två dagar, 46 000+ steg och en herrans massor av avenyer och gator. Aaaaand I lovet it. Dagarna ser ungefär ut såhär, upp träna, äta något, snöra på promenadskorna och sen rulla gata upp och gata ner, butik in och butik ut i cirkus två timmar. Sen klipper jag ett fik med internet och mailar en dryg timme för att sedan promenera vidare. Från förmiddag till sen kväll. Många bra butiksbesök idag, bland annat KITH som är det senaste på trendlistan aka ”inne” här i NY. Speciell butik med glass, skor och dyra kläder men tydliga guldkorn att plocka med. Inspiration är verkligen spännande för det kommer från så många olika ställen för mig.

NY i sig ger mig energi och glädje. Flera gånger under resan har jag fått ståpäls… förstår inte vad det beror på men vad gör det, känslor skall upplevas inte analysera. Här kommer lite fler bilder från idag och avslutningsvis får ni en Youtube video jag fick av en vän.. där snackar vi att personen/personerna i fråga lagt ner enorm tid på planering, genomförande och tillslut på att sätta ihop det hela. Enjoy! 

_____INTE MIN FILM_____

Ni anar inte hur många tankar och scenarios som utspelat sig i mitt huvud de senaste veckorna. Att äntligen få träffa sin son och börja lära känna honom är ett sånt stort äventyr att jag har svårt att sammanfatta det med ord. Får ofta fråga hur det känns och varje gång är det lika svårt att leverera något sammanhängande svar. Lyckas plocka ut fragment som landat lite men i det stora hels är det så omfattande och omvälvande att jag hör hur fattiga mina försök låter när de kommer ut. Mycket magiskt och många nya utmaningar.

Har länge varit på väg att skriva ett inlägg ett inlägg men för att ett bra sådan skall komma till mig behöver jag ofta en lugn stund innan jag skriver där jag tänker ut vad det är jag vill förmedla och den lugna stunden har inte alls kommit till mig i samma utsträckning längre och när de väl gjort det har jag prioriterat annat, tex att komma iväg att träna eller få iväg mail som varit nödvändiga att skicka. 

Ska klippa mig strax så hann sätta mig på Starbucks för en kaffe och lyssna lite på ljudbok men så kom en bra tanke som jag ville dela. 

Får ofta höra att jag är duktig, grym eller driven. Har alltid svårt att ta in sådana ord för jag tycker inte riktigt det själv. Men med de orden fick mig att fundera vidare. Jag har aldrig varit bäst i klassen på något, jag har ingen unik talang, eller för den delen spetskompetens, nej jag har bara vilja. Vilja att nå mål.. och så är jag rätt uthållig. 

Detta är inget unikt eller enastående, detta är någonstans inbygt i vårt DNA. Tänker bara tillbaka på det fantastiska jobb Emily gjorde under förlossningen och gravitidten, visst när du väl är gravid har du inget val, men hela förlossningen är smärta i olika faser och under lång tid krävs vilja och uthållighet. Vad krävs det för att springa ett maraton? Vilja och uthållighet. Ja, det behövs en del andra saker också för att ta sig framåt men det tror jag är en effekt av viljan att lyckas. När jag bestämde mig för att det enda sättet för mig att nå mina mål var att starta eget företag insåg jag också att jag kommer behöva gå utanför min komfortzon så många gånger och i sådan stor grad att det var lika bra att gå all in och börja direkt. Kontaktade så många människor jag ville/behövde träffa och som ni vet vid det här laget fick jag många JA men jag fick otaligt många fler NEJ eller inte ens svar. 

Så om jag ska vara lite dryg mot dig, så vet både du och jag att vilja och uthållighet finns inom dig, det har du bevisat många gånger (jag menar hur många gånger har du inte gått in på den här bloggen utan att det finns något nytt att läsa de senaste veckorna? Jag har Google analytics så jag vet) men, om du skulle kanalisera din vilja, i vilken inriktning skulle den då peka? Stämmer det överens med det du gör idag? Kommer du nå dina mål / drömmar med den vägen du är på nu? Om inte så är de hög tid att börja styra om, för det tar tid och är kämpigt men det är också där uthålligheten kommer in. 

Sätt mål, börja fokusera vilja och uthålligheten så är det bara att börja! 

(Har försökt förenkla mina tankar så mycket det går för jag tycker det är enklare när jag bryter ner mina resonemang med själv)

/Gustaf 

Midnatt igen. Sömnen vill absolut inte infinna sig. Tänker tillbaka på olika perioder i livet och fastnar på träningen och styrkan jag besatt. Planen för varje pass och viljan att kriga igenom varje rep, till slutet. 

Nu, dålig kost, för lite sömn, ingen struktur och svag som bara den (i vissa övningar). Det är riktigt lätt att bli bitter. Att se tillbaka och låta frustrationen styra. Men jag har bestämt mig, faktiskt just här och nu i natt att jag inte kan vara så taskig mot mig själv. Det är helt enkelt inte ok eller rättvist mot mig eller min blivande son. Där och då var träningen mitt allt. Varenda dag, varenda del, varenda mål surrade kring träning. Visst jag var starkare då och såg bättre ut (min egen bedömning), men jag hade inte ett bolag som omsatte massor av miljoner, jag hade inte anställda som trivdes på sina jobb, jag hade inte beställt en ny bil som jag länge längtat efter och jag hade inte en son på väg till livet. 

Så här tänker jag: det jag presterade då, kan jag prestera igen, så länge jag verkligen vill det av den enkla anledningen att jag redan gjort det en gång. Nu, vill jag bygga ett bolag och träna som en hobby och glädje / välmående-skapande aktivitet. Döm inte dig själv Gustaf när du inte vill uppnå något med träningen mer än att må bra! Både du och jag (vi är ju samma person haha) vet att du kan ta dig tillbaka dit du var med träningen om du bestämmer dig för det men fram tills dess. Säg åt dig själv att det är bra som det är. Bli den förebild för din blivande son som du faktiskt vill vara. 

God natt
/Gustaf

As we say in the US! Vi tar en liten kaffepaus efter lite shopping och snart blir det middag med Emilys bror och hans fru. Det går ingen nöd på oss, vi tar igen lite kvalitetstid och försöker göra så lite det bara går. Att sova, vila, träna och äta gott är verkligen något jag gjort för lite utav senaste halvåret så lite rekreation känns värt. Hej så länge   /Gustaf 

Varje gång jag hugger tag i lite hederligt gammalt ”kroppsarbete” känner jag mig alltid lite extra produktiv, som att mitt arbete faktiskt gjort lite nytta. I vanliga fall arbetar jag som ni säkert förstått mycket framför datorn och sociala medier, mail och korrespondens med producenter. Många av mina puckar är långsiktigt strategiska bitar eller projekt och ibland när jag går hem om dagarna funderar på om min dag faktist givit något eller inte?

När jag däremot hugger i och sliter ner stallage, målar lister eller lägger trall (som att jag gör det ofta) känns det alltså lite mer tillfredställande. Förresten. Det är ingen som är i behov av lite stallage aka Lagerhyllor till jobbet eller privat? Isf är det bara att skjuta iväg ett mail till mig eller lägga en kommentar. Matlagning på schemat nu och lite mer abstrakta mail att beta av. /Gustaf

One of the hardest things about running your own business is to trust yourself and your ideas. Is it good enough, is it to simple, to hard, will we make it, will it break us, will it work? This self doubt is most often totally useless and wrong. Everytime you put yourself out there, in a position where it demands 100% of yourself, you will crush the challenge! Looking back later on you don’t understand why you hesitated and didn’t believe in yourself from the start #icaniwill
/Gustaf

..så var sagan slut. Har precis bestämt mig att det här blir mitt sista inlägg. Varje sak har en början och en slut och det slutet är här, nu. Jag började blogga 2007 och denna resa har varit fantastiskt.

Tack vare bloggen och det arbete jag lagt ner har jag fått möjlighet att göra och uppleva saker jag annars inte skulle fått och för det är jag tacksam och glad. I utbyte mot dessa upplevelser har jag lagt ner en sjuk helsikes massa tid för att på ett sätt ventilera mina tankar men också bjuda på lärdomar, sorg, kärlek, misslyckandes, dieter, träning, bilar osv. Nu känner jag dock att jag har gjort mitt. Skulle inte säga att jag avslutar på topp men samtidigt avslutar jag för att jag själv vill och inte av någon annan anledning. Jag kommer nog inte få ut så mycket mer av mig själv i det här formatet, på den här bloggen. Det behöver inte vara svårare än så och jag tänker inte dra ut på det eller breda ut orden mer.

Tror jag på riktigt ska göra slag i saken och skriva en bok istället..

Tack alla ni som läst, kommenterat, stöttat, hatat, delat och gjort den här bloggen till det den en gång var. En plats för eftertanke och värme. Så vill jag att ni kommer ihåg den. 00.01, signar Gustaf ut för sista gången. Lämnar Er med ett leende i form av en vattenmelon-mun, påhittigt va?
/Gustaf

Har precis gått igenom lite gamla bilder från de senaste åren. Säga vad man vill om det som varit men jäklar vad glad jag är att jag tagit så många bilder. Det blev en rejäl crash-course-flash-back-tisdag kan jag säga, hela vägen från 2008 till idag, nåväl jag kikade inte på alla bilder men det jag såg räckte väl för att vara tacksam och ödmjuk för de människor jag fått ha i mitt liv, vissa längre än andra, och det jag hittills hunnit med. Jag har verkligen gjort det jag velat i stor utsträckning och vart än jag vridit huvudet har jag träffat underbara människor. För det är dem jag minns, inte stolpskotten och svikarna, de är för länge sedna glömda och avskrivna. 

Det och också sjukt kul att se hur jag lyckats integrera personer som för ett par år sedan stod så högt i kurs att jag inte ens vågade kommentera på deras bloggar och idag är de mina vänner. Allt handlar om att våga och vilja. Fan va mycket bra jag haft i mitt liv! Dagens tips, fota fota fota. Saker och händelser som idag kanske inte är så märkvärdiga blir fina minnen framöver.
God natt och tack!
/Gustaf

För att kunna fortsätta växa måste du ibland ta dig an något som är större än det du behöver just här och nu. På det spåret är det – häng med vetja så får ni se mer. /Gustaf

Vi tar helgen för att koppla av och koppla bort. Vädret har varit strålande och vi har marscherat upp på fin väg. Bilden är tagen precis just nu, och med det önskar jag er en kanonhelg! /Gustaf

Tränar på att ta det lugnt och ladda batterierna. Har jobbat mindre denna vecka och gjort andra saker som länge fått stryka på foten. Gårdagens schema såg OK ut och optimistjollen seglade glatt ut för dagen. Halvvägs in låg jag on time och hade ett sista möte innan jag skulle försök hinna med en snabb vända till mina två polare på Kungsholmen (en var på besök), ni vet den där tanken i huvudet när allt går ”inte glömma det här, note to self, ring Johan efter mötet” – efter mötet inser jag att det tog längre tid än beräknat och jag ska ringa Johan och meddela att det inte hinns med en träff. 10 sekunder senare dykter nästa grej upp och jag tar tag i det och missar helt att ringa till Johan. Tidig middag med lillasyster och Robin på andra sidan stan, hittar parkering i allra sista stund och samtidigt som Johan skickar sms och frågar varför jag inte hörde av mig slår det mig att jag glömde ringa. 

Den känslan – att göra ens bästa vän besviken, den är skit. Det tar alltid hårt på mig när jag gör misstag och när det dessutom går ut över andra som är viktiga för mig blir det ännu lite tyngre. Förlåt Boys!

Så idag ska jag återigen segla ut med jollen och träna på att ta det lugnt. Sitter just nu och läser det senaste nr av Auto Motor Sport och tränar mig själv med mina nya glasögon, för jag har igår hämtat ut mina nya fina terminslglasögon. Märks att man snart är 30!

/Gustaf