Due Date för vår son var i Torsdags, den 26e, men han tyckte inte alls att det var dags utan valde att ligga kvar där inne. I Fredags hos barnmorskan gjorde vi en hinn-svepning och hoppades att det skulle dra igång det hela men inte heller det hjälpte. Det hela innebar att jag hann spela Padelmatch i Fredags kväll och att den här helgen med största sannolikhet blir vår sista ”barnfria” helg någonsin eller kanske bättre uttryckt är det sista helgen där vi är ett par. Förhoppningsvis är vi en liten familj nästa helg.

Än så länge tycker jag att det är lite svårt att reflektera och skriva om de nio månaderna som varit, förberedelsen inför att bli förälder, för mitt och Emilys liv har sett så.. normalt ut? Vi har tränat, jobbat, rest, ja levt som vi alltid gjort. Nu står vi inför en period i våra liv där vi inte har en aning om hur det kommer se ut. Kommer vår son sova? Kommer han vara frisk? Kommer han stöka med oss eller bara följa med oss? Det är så många frågor och så få svar.

Om det är något jag lärt mig under den här perioden så är det att jag/man inte behöver läsa så mycket kring vad andra skriver om hur det ska va eller vad som komma skall. Blir graviditeten jobbig? Sover barnet när det kommer ut? Vad ”måste” man ha hemma? Hur är en normal förlossning? Oavsett frågeställning så finns det lika många svar som frågor och alla är unika. Emilys förlossning var nästan jobbigare innan hon blev gravid (hennes tankar) då hon fått höra så mycket negativt, så många jobbiga scenarios som folk varit duktiga på att dela med sig av.
Det spelar ingen roll vad du läst eller hört. Din (nu pratar jag till kvinnor) graviditet och förlossning blir inte som någon annans. Vårt barn kommer bli som vårt barn blir och vår uppgift blir att hantera det utefter vår bästa förmåga. Något jag ser fram emot.
Nu ska jag vara så där manligt praktisk och åka och tanka bilen så vi är redo när än han behagar komma.
/Gustaf