Kött, potatis, kyckling och lite Entourage senare är det endast jag som är vaken i camoflagevillan. Grinden på uppfarten är öppen så jag kliver ner för trappen och ut på gården. Grodorna på golfbanan intill är i full gång och framför mig ett par meter står Porschen. Pärlemovit med kolfiber och svarta detaljer som skiftar i månljusets strålar. Jag trycker på knappen för grinden och efter lite surrande och blinkande går grinden igen och jag blir ståendes med huvudet tiltat i maximal vinkel bakåt. Min blick är riktat rakt upp i himlen. Molnen är lätta och upplysta. I mitt synfält ser jag en del av huset och dess speciella målning. Det är den bästa tiden på dygnet, när lugnet lagt sig och sinnena är öppna och mottagliga för reflektioner och intryck.
I flera minuter står jag där och bara lyssnar, tittar, luktar och upplever. Jag vet att jag har mycket kvar att kämpa för och många saker jag måste förbättra men när jag står här och bara känner allt, ja då är jag långt ifrån alla måste, alla små saker och beslut som måste fattas, allt jag inte har och allt jag vill ha. Här är jag bara så i stunden och nuet. Samma känsla kan jag få en varm sommarnatt uppe i stugan när sjön ligger spegelblank och natten tystnar. Det är något absolut magiskt med de här stunderna och tyvärr får vi inte uppleva dem allt för ofta men när vi väl får det så gäller det att suga in och bevara.
Det här blev en lite tillbakablick från Spanien som ni förstår och kan vi köra en TBT på instagram anser jag att man kan ”kasta tillbaka torsdag” på bloggen också.
Shrek rullar förbi på TV:n och en av mina absoluta favoriter när det kommer till ”lugn” musik börjar spelas. Denna låten passar bra in i detta inlägg också för att känslan+musik+text blir så mycket lättare att ta in. Lyssna, läs inlägget igen och hoppas att ni snart själva får uppleva denna stund snart.

/Gustaf