Bilden är tagen i USA, Emily är i vecka 23 och strålarna lyser in från ljuset och det perfekta sidoljuset är ett faktum. Igår gick vi, ja jag säger vi även om inte jag är gravid, in i vecka 30. Hon har växt en hel del sedan bilden ovan och nu börjar det på riktigt bli på riktigt. Snart är vi 2, 3 och en familj.

Vi besökte BB Stockholm i veckan för att reka färdvägen men också för att få en känsla för miljön där vår lilla son ska komma till världen. Rummen var mysigt inredda, stämningen var lugn och harmonisk och personalen verkar toppen. Det kändes riktigt skönt att veta vad vi kommer till när det väl är dags, även om det förhoppningsvis är 10 veckor kvar börjar frågorna och känslorna landa hos mig.
Kommer jag bli en bra far? Kommer jag kunna lära honom det han behöver i livet? Hur tufft kommer det att bli för mig och E med sömn, rutiner, träning? Kommer han att få mina värderingar kring jobb och karriär att ändras? Hur mycket kärlek kommer han att fylla mig med?
Vad än jag funderar på eller läser om inser jag att det inte spelar särskilt stor roll för det går inte att förbereda sig eller försöka skapa scenarios hur det skall bli. Det kommer bli som det blir och det enda jag vet är att jag ska göra allt i min makt för att bli den far jag önskar bli. Tacksam att jag har så mycket familj, vänner och kunskap runt om oss inför denna period.

Ödmjukhet beskriver nog vår situation just nu. Ska bli så spännande att få följa vår lilla son i livet.
Nu vankas det lite flåsträning, ska peta i mig lite frukost innan det är dags att svettas.
Tack för att du läser
/Gustaf