Det har varit varmt, jag menar riktigt varm under de senaste veckorna och idag när första molniga dagen klämmer in sig i schemat packar vi ihop här i huset och förbereder för försäljning. Emilys pappa ska sälja huset tyvärr så det blir att hitta andra boendemöjligheter framöver i LA för tillbaka ska vi, så är det bara.

Tänkte nyss för mig själv, OK om du har typ 3 dagar kvar i LA, skulle du blogga då? Nä inte en chans, men sen kom jag på att jag inte kan släppa bloggen bara för det, herreguud, vad skulle det här sluta då?
Dörren är öppen och den svala kvällsluften är väldigt uppskattad av den lite för långa herren som sitter på stolen och knappar på datorn. Det är konstigt det där med kyla och värme. Vi pratar ofta om balans i livet men vad händ med de skarpa kontrasterna? Är det inte så att när det är som varmast (typ nu i LA) uppskattar vi AC och kylan. När det är som kallast i Bad Gastein uppskattar vi värmen i hotellrummet och bubbelpoolen. Vad vore livet utan de skarpa kontrasterna?

Tänker jag på mig själv går det ibland flera veckor utan riktiga motgångar och sen rätt var det är poppar dem upp i livet men så fort vi klarat av dem är det som att de gjort oss starkare, som att det inte kan vara ”så jävla bra” hela tiden (ursäkta språket), för topparna gör dalarna så mycket mer kännbara och likaså behöver vi bränna oss för att veta hur vi bäst kan nyttja värmen eller relationer.

LA och USA är ett kontrasternas land. På motorvägen när vi står i köerna ser man ibland personer som bokstavligen lever sitt liv i väggrenen och är så smutsiga att det inte går att utgöra om det är en herre eller dam. Samtidigt kan bilen framför mig vara värd 2-3 miljoner och personen som kör bor i ett hus för 300 miljoner. Så är det här och så är livet. För mig handlar det mycket om att bara tänka kring det. Jag är på min resa och jobbar så hårt jag kan för att nå dit men samtidigt kan jag känna djupt medlidande och känna för personer jag aldrig tidigare mött eller känner för att jag ser dem och vad deras vardag består av.. det är konstigt men samtidigt gör det oss och mig mänsklig och medmänsklig. Är det något jag vill att mina kommande barn ska ha med sig så är det just medmänsklighet och ödmjukhet. Det kommer göra denna planet lite bättre. Dags att sova, god natt allesammans!