En härlig bild får avsluta denna dag. Vi köpte med oss plocka-själv-mat från WHOLE FOODS och drog ut till havet, närmare bestämt Lagun Beach. Dexter nöjde sig i vagnen ungefär lagom tills mamma och pappa fått i sig ett par tuggor sedan blev det som vanligt nu för tiden, en äter, den andra underhåller (läs håller i) vår underbara son som helst av allt vill studsa upp och ner varenda vaken minut. Han är ett oändligt knippe energi vår son och i vissa stunder känns det knappt som att man är på semester utan mer träningsläger för Dex. Men Emily och jag har pratat mycket om den här resan och den är så mycket mer än bara en resa till LA.
Vi ser det som att vi tidigt skjuter gränserna framåt för vad som kan och bör göras med små barn. Vi vill inte att Dexter ska begränsa oss (de gör de såklart ändå i viss bemärkelse) i hur vi vill leva våra liv. Tidigare kändes det som att de var ett projekt att packa bilen och åka till Dalarna. Nu har vi klarat 2,5 timme flygplats, 11 timmar flygning, efterföljande 2 timmar bilkörande och diverse nya utmaningar med värme, kladdig solkräm (50 såklart) med mera. Att komma hem nu och åka till Dalarna känns som en klackspark. Att flyga till Spanien eller Kroatien i slutet på sommaren blir inga konstigheter. Jag tror vi båda känner oss mer säkra och som att vi vuxit som föräldrar när vi gör denna resa. Börjar lida mot sitt slut och kanske säger jag för mycket med 10,5 timmar flygresa framför oss igen men livet är en enda resa så vi är redo. Avslutar med några bilder från kvällen.
/Gustaf
VYKORT FRÅN USA
29 april - 6:54
Taggar: Los Angeles, pappablogg, resa med barn, Resa med spädbarn, USA
Kära G
Jag våndas över att jag inte lagt en kommentar tidigare. En form av nostalgi infinner sig nu när jag skriver detta. Jag förflyttas närmare ett decennium tillbaka, tillbaka till mitt pojkrum där jag precis avslutat skålen med kesella 0.1% blandad med Funlight Rasberry (en smak som jag inte tål längre). En enklare tid, men framförallt en väldigt annorlunda sådan. En tid då min webbläsares flikar fylldes upp av diverse tränings- och näringslärabloggar. En tid då jag var helt övertygad om att jag skulle bli dietist men mycket har förändrats sen dess. Från en tid där jag läste dina blogginlägg om resor med tåg till Insjön med stor entusiasm och beundran. Mycket har förändrats…
Karnov.se, Lagen.nu och Avanza är nu stamkunderna i min webbläsare och jag kan inte komma ihåg senaste gången jag rörde runt den två hetrogena substanserna Kesella och Funlight i ett försök att få dem att bli ett. Tyvärr har även besöken hit till kommentarsfältet på din blogg följt samma utveckling. Jag har en stark övertygelse om att människan mår bra om hon får utvecklas, att det är något som hon behöver. Precis som jag har du G också utvecklas. Det förhållande som jag har till dig är långt från konventionellt, en förhållande där envägskommunikation är ett ledord. Även om vi knappt har interagerat med varandra så upplever jag att jag har en form av vänskap till dig, någonting som låter absurt när jag skriver ut det i text. Hur kan en form av vänskap uppstå utan interaktion?
Jag återtar nu skrivandet för denna kommentar efter en kort reflektionspaus – Vad är det jag vill ha sagt med den här kommentaren? I ärlighetens namn vet jag inte. All den psykologi jag har läst menar på att jag söker bekräftelse, kanske. Men framförallt vill jag säga hej. Hej G! Jag hoppas att du mår bra och att livet fortsätter ställa dig inför utmanande vägskäl och att du finner lycka!
Bästa hälsningar, Filip.
Fanken va kul att träffa dig i helgen bästa F och med tanke på din kommentar fick vi äntligen ses på riktigt och cementera att även om vi bara kommunicerat via intärnät så kan man fatta tycke för en person och faktiskt utveckla en form av vänskap ändå! Alltid lika roligt att läsa dina kommentarer för du har ett perspektiv som få besitter och dessutom har du ett språk som alltid gör kommentaren lite roligare, liiite bättre (som de säger på sture-p här i Sthlm).
Om vi nu har zoomat bakåt i tiden en sväng ska det bli väldigt roligt att se var vi står om lika många år framåt i tiden.. vem vet, kanske är du på ICIW också vid den tidpunkten? ;)
Tills dess, ta hand om dig och fortsätt utvecklas! /G