15 minuter så många varv det bara går. Min kropp och mitt hjärta skriker nej medan hjärnan gör analysen att det onekligen blir jobbigt men att det är något jag måste göra. Att utmana mig själv där jag är som mest villig att i vanliga fall backa eller göra något annat är viktigt. Jag har lyckats hitta den delen och de tecknen hos mig själv, där jag vet att hur jobbigt det än låter är det nyttigt. Att trycka sig förbi och över sina gränser är något som kräver enormt med pannben. Ta ett enkelt exempel från igår. Maxning armhävningar. Magknip, lätt prestationsångest och kopplingar tillbaka till roddträningen inför DC med total utmattning. Inge kul alls men efter ett par minuter står jag lik förbaskat där på alla fyra och flämtar. Riktigt nöjd också. Målet var 50 repetitioner och de sista 5 upp till 50 var singelrepetitioner med ”pustande” däremellan. Väl på 50 var jag klar, målet uppnått, nu kan du sluta prestera Gustaf. De inre rösterna börjar debattera och vad som känns som en lång utläggning inom mig tar inte mer än ett ögonblick i verklig tid. Jag lyckades få ur mig två repetitioner till och det var enbart på viljekraft och inte på kroppskraft för kroppen hade stängt av. Jag lyckades göra 2 till bara för att jag inte ville sluta på 50. Hur många exempel finns det inte på prestationer som egentligen startat/skapats/utförts enbart av tjurskallighet eller vilja?!

Gårdagens i huvudet på Gunde var precis ett sådant avsnitt. Anders Olsson går från att vara ett sängliggande kolli till Världsmästare. Han ökar sin dos från 3 timmar per dag till 6 timmar per dag för att ligga före sina konkurrenter. Mäkta imponerad av hans familjs vilja och kraft men även Anders prestationer och inställning. Ett mycket sevärt program. Ni hittar det på TV4play!
Så när livet känns tufft eller utmanande, bestäm Er för något och gör det bara! Svårare än så är det inte
/Gustaf