De senaste åren har varit fyllda av jobb, slit och olika typer av fantastiska ögonblick där jag för stunden glömt allt annat och bara känt att jag nått små drömmar och hållpunkter i livet. Min absoluta största utmaning under dessa år har varit att hantera dessa små ögonblick, då de just varit ögonblick som kommit till av dagar, månader och i vissa fall år av arbete och uppoffringar.

Resan till målen har varit så lång och ibland mentalt krävande att när väl ögonblicken kommer så är det som att de varit för korta. Att hantera dessa spikar av lycka och eufori har varit svår för mig då jag velat, men inte förmått mig att hålla kvar dem längre än just det ögonblicket. Det i sin tur har fått mig att tvivla. Tvivla på kampen, slitet och långsiktigheten. Är allt detta enbart för att få uppleva dessa små och korta stunder av livets gratisdrog?

Efter två långa dagar på ISPO-2017 känns det som att jag kommit till insikt att jag är en person som lever för de ögonblicken. Att jag istället för att se de som för korta ska försöka skapa så många ögonblick det bara går och framförallt fira i smått, för mig själv. Jag ska också försöka bli bättre på att spara ner dem, mentalt och faktiskt. Symboliska foton eller saker för att kunna plocka fram dessa vid lämplig svacka och få bosten som de ger. Har haft två sådana ögonblick på mässan här i Munchen, två handskakningar som kan öppna oanade och riktigt bra dörrar.

Ett annat exempel var i helgen var när jag och Emily var och kikade på en bil jag länge velat ha. Den var perfekt, på alla vis. Färg, inredning, specifikation ja allt. Jag tog en bild av den och sedan varje gång jag kikat på den bilden har jag återigen kunna känna den sprudlande energin som det ger mig. Bilen i sig är ju såklart bara ett ting men det den står för är desto djupare. Mitt lilla företag har börjat växa sig så stort och stabilt att den bilen inte är allt för långt borta. Förstår ni, att jag snart kan realisera något jag drömt om och jobbat stenhårt för i så många år. Det var precis samma känsla som när jag köpte klockan ni ser på bilden ovan. Den har jag velat ha sedan jag såg den för första gången när jag började arbeta på Clas Ohlson.

Alla har vi de här små ögonblicken. Handslaget. Solnedgången i sommarstugan. Segern. Stunden du fann din livs kärlek. När du hörde den där låten, den sommardagen. Vi kan nog alla bli bättre på att spara dem som små energiinjektioner och vid väl valda tillfällen injicera dem för att låta dem växa och få starkare sammanhang. Musik är ett sådant verktyg för mig men än bättre funkar musiken om jag får kombinera den med rörande bilder, dvs film. Ikväll ska jag plocka upp min diamant i form av 4 minuter från vårt bröllop i somras.  Oh by the way, har ni inte lyssnar på min Oktoberlista 2016, så hittar ni den HÄR, fanken va bra den är!

Over’n out från Tyskland. Imorgon blir det hemfärd.
/Gustaf